Fästingen är ett litet leddjur, släkt med kvalster och spindeldjur. Den trivs bäst på skuggiga och fuktiga platser – gärna lövskog med tät växtlighet vid marken. De biter sig fast i huden för att suga blod. Ett fästingbett ger oftast inga besvär, men ibland sprider fästingar sjukdomar som borrelia och TBE.
Fästingsäsongen i Sverige brukar räknas från mars till november och brukar vara som mest intensiv från april till mitten av juni. De flesta TBE-fallen kommer dock under högsommaren, vilket beror på att det är då flest människor kommer i kontakt med fästingar.
Fästingen lever i två till tre år och växer från att vara någon tiondels millimeter som larv till att bli 3–4 millimeter som vuxen. Om du har sett en fästing som redan hunnit bita så vet du att den kan bli ännu större när den är blodfylld.
Fästingen är som mest aktiv under senvåren och tidigt på hösten. Det är vanligt att den som fått ett fästingbett redan samma dag får en mindre rodnad runt bettet, som sedan går över av sig självt. Om du däremot får en rodnad efter ungefär en vecka kan det vara tecken på smitta av borrelia och då behöver du söka vård.
En liten andel fästingar bär nämligen på smittämnen som kan föras över till människa när de biter sig fast. Om TBE-virus skulle överföras får många personer inga besvär alls eller enbart milda symtom, eftersom kroppens eget immunförsvar hos de flesta som blir fästingbitna hinner bekämpa viruset innan det sprids i kroppen. Men i vissa fall kan symtomen bli värre. Du kan läsa mer om fästingbett och sjukdomar hos 1177.
Snart i hela Sverige
I Sverige dominerar den så kallade vanliga fästingen (Ixodes ricinus) som finns i hela Götaland, nästan hela Svealand och i mindre antal längs Norrlandskusten. De senaste decennierna har fästingarna även börjat sprida sig inåt land i Norrland, framför allt längs älvarna.
Källa: Folkhälsomyndigheten
